Dramatik bakom uppflyttning
VSK har tre gånger via kvalspel gått upp, en gång efter direkt
avgörande sista match i serien mot laget närmast i tabellen och en gång efter
serieseger men då krävdes ett historiskt omspel av två matcher efter
protest. Men VSK vann igen två veckor efter förra gången!
Dessutom har VSK hamnat i näst högsta serien två gånger efter
nedflyttning från Allsvenskan (1957 och 1978) men det var givetvis inget att
jubla över lika lite som de två gånger man efter kvalspel missat
uppflyttning (1941 och 1971).
Här kommer lite återblickar på tidigare tillfällen då VSK glatt sina
anhängare åt uppflyttning till division II (numera division I sedan
1987).
1943
Man spelar höst-vår och serien avslutades med en betydelselös "final"
borta mot serietvåan IF Vesta från Uppsala fredagen 28 maj 1943, förlust 1-3
(0-2).
Seriesegern i division III Centralserien Norra
var redan klar före sista omgången men nu väntade kvalspel - precis som två
år tidigare. Då föll VSK mot IK City från Eskilstuna som åkte ur direkt
1941/42 och nu åter fanns med i division III - i den grupp
(Centralserien Södra) som VSK hade att möta i kvalspelet.
Dock kom City bara trea detta år och IFK Kumla vann före IF Rune,
Kungsör. IFK Kumla hade redan sex säsongers spel i division II (1931-36,
1939-40) medan VSK vid denna tid var utan sådana meriter. VSK var
ju (då som nu) ett av Sveriges bästa bandylag och några av bandylirarna
förekom även i fotbollslaget. VSK vann SM både 1942
och 1943 i bandy och
stod på topp dessa krigsvintrar.
Men i fotboll var IFK Västerås och Surahammars IF 1943 var enda
lag i hela Sverige som deltagit i gamla division II alla 15 säsongerna
(1928-43).
Då Surahammar denna vår (1943) åkte ur var IFK ensamt i topp vad
gällde division II-spel i Sverige. Men Hallstahammars SK var också
ett lag från Västmanland som var med i tvåan detta år och HSK hade bara
missat två säsonger i division II och detta på grund av spel i
Allsvenskan!
Sådant var läget när VSK nu andra gången försökte att nå näst
högsta serien.
Div III Centralserien Norra 1942-43
Västerås SK....18 13 1 4 63-22 27
IF Vesta.......18 1O 4 4 42-28 24
- VSK vann serien klart trots förluster mot tvåan Vesta både hemma (2-4) och
borta (1-3).
Fem dagar efter seriens slut mötte VSK gruppvinnarna i södra gruppen på
bortaplan. Onsdagen den 3 juni 1943 nådde man 1-1 (0-0) mot IFK Kumla sedan
hemmalaget gjort 1-0 efter sju minuter i andra halvlek. Men VSK kunde på en
straffspark kvittera med 13 minuter kvar att spela.
Målskytt centern Nils Holmgren, som fick slå in bollen två
gånger! Första gången hade domaren inte blåst varför VSK-centen gjorde
om bravaden inför jublande lagkamrater med l 500 tysta åskådare på
läktarna.
Returmatchen spelades tre dagar senare, söndagen den 6 juni 1943.
Svenska Flaggans dag som var extra stor att fira under krigets svarta år.
Klockan 17 på Arosvallen hade 2 167 personer samlats för att se
VSK vinna och ta steget upp i division II för första gången. Oavgjort
igen betydde omspel, förlust och Kumla var tillbaka i tvåan.
1-0 till VSK i 13:e minuten, samma målskytt som senast, Nils
Holmgren. Detta var resultatet i paus men 1-1 nådde gästerna efter 11
minuter i andra halvlek och ovissheten ökade tills Henry Pettersson nio
minuter senare gjorde 2-1 till VSK. När bandyliraren Göte Karlström
satte 3-1 med 17 minuter kvar var saken klar. Det blev division II och
västeråsderbyn i denna serie för första gången.
VSK-laget dessa två kvalmatcher 1943. Bengt Ljungqvist - Gösta
Grandell, Lennart Jansson - Erik Flodin, Stig Pettersson, Algot Andersson -
Börje Törnkvist, Göte Karlström, Nils Holmgren. Henry Pettersson, Aldo Olsson.
1952
Efter den korta division II sejouren 1943-44 hade
VSK åter hamnat i division III (även ett år i division IV på grund av
serieomläggning) men var denna säsong åter ett topplag i division III och
dessutom hela stadens hopp sedan IFK och VIK hamnat i division V respektive
division IV.
Säsongen 1951-52 (ännu spel höst-vår) var därtill den första någonsin som
Västmanland saknade lag i division II, näst högsta serien.
Surahammar hade åkt ur våren 1951 och hamnat samma division III-grupp som
VSK och Hallstahammar. Det finns bara fyra division III-serier dessa år och
vinnarna gick upp utan kval. Hösten 1951 slog VSK publikrekord i toppmatchen
mot Surahammar på Arosvallen. Seger med 2-0 söndagen den 30 september 1951
inför hela 4 550 personer. När vårspurten 1952 drogs upp var
Surahammar borta från segerchans och det blev så dramatiskt att matchen
VSK-IFK Östersund i sista omgången blev ren seriefinal mellan
seriens etta och tvåa. Oavgjort skulle räcka för VSK-uppflyttning
mellan jämtarna vid seger skulle bli historiska. Nordligaste laget genom
tiderna i division II (endast Hälsingland hade haft lag förut i
denna serie).
VSK:s lag från 1950-talet. Bakre raden fr. v.: Erik Flodin,
Ove Dansson, Sune Johansson, Henry Ohlsson, Lars Pettersson och Gunnar
"Gucko" Jansson.
Främre raden fr. v.:
Holger Hedin, Arne Lundberg, Nils Gunnstedt, Lennart Eriksson och
Harry Thorsén.
Division III Norra 1951-52
Västerås SK......18 12 2 4 41-21 26
IFK Östersund....18 9 5 4 34-25 23
Surahammars IF...18 1O 2 6 35-22 22
Sista omgången spelades annandag Pingst (måndagen den 2 juni 1952) på Blåsbo
då Arosvallens plan lades om. Trots det kom hela 5 701 personer till matchen
(publikrekordet från Sura-matchen hösten 1951 slogs rejält) som började
13.30 och faktiskt var med på tipset denna helg. Jublet steg när Lennart
"Leppe" Ekblom gjorde 1-0 på ett långskott och resultatet stod halvleken ut.
Men Östersund som haft mest av spelet gjorde 1-1 redan efter fem minuter i andra
halvlek och en liten klick på läktaren fick anledning att hoppas. Men bara två
minuter senare kom avgörandet. Den store VSK-centern Sture "Orresta" Carlsson
fick en löpboll och kunde helt fri klämma in 2-1. Mer jubel har väl aldrig
Blåsbo upplevt?
2-1 stod sig tiden ut och VSK fotbollen var med "bland de stora"
och inte bara "bästa i stan" utan enda lag från Västmanland på denna nivå.
Endast två grupper a´ 10 lag i division II dessa år, serievinnarna till
Allsvenskan utan kval.
VSK-laget på Blåsbo denna juni 1952: Nils Gunnstedt - Ove Dansson, Gösta
Fernkvist - Evan Persson, Henry Ohlsson, Harry Thorsén - Henry Jansson,
Lennart Ekblom, Sture Carlsson, Lars Pettersson, Erik Berglund.
Detta lag från 1952 kom att bli stommen till detta gäng som tre år
senare överraskade hela Sverige med att vinna division III och gå upp i
Allsvenskan efter att både 1953 och 1954 krigat för att hänga kvar.
VSK:s lag från 1954-1955. Bakre raden fr. v.: Ove Dansson,
Henry Ohlsson, Bengt Pedro, Lars Berg, Erik "Lill-Bissen" Berglund och Rune Idh.
Främre raden fr. v.: Lennart "Leppe" Ekblom,
mascoten Hans Höglund, Erik Linder, Yngve Jansson, Evan Persson och
Harry Thorsén.
Sju man kom att bli allsvenskar av dessa 11 och fyra spelare fanns kvar
i det lag 1959 som så pinsamt hamnat sist i division II (utan en enda seger)
bara två år efter det allsvenska äventyret (1955-57).
Det glada 50-talet tog ju verkligen slut 1959 för VSK - där många
segrar vanns inför glada supporters men oftast tack vare härlig kämpaglöd än
underhållande spel.
1964
Efter fem tunga säsonger i division III kunde VSK denna höst
åter vinna sin grupp och utan kvalspel nå division II igen.
Division III Norra Svealand 1964
Västerås SK....22 18 1 3 66-16 37
Avesta AIK.....22 16 5 1 66-19 37
Det blev verkligen tredje gången gillt för VSK detta år. 1962 föll man
i sista omgången på ett enda mål mot Hallstahammar i en unik målskillnadsfight.
HSK gjorde 4-2 mot IFK Västerås på Arosvallen med 25 sekunder kvar, VSK vann
med 3-2 borta mot Vansbro och både VSK och HSK hade 31 poäng och exakt
samma målskillnad 50-20 tills 4-2-bollen avgjorde för Hallstahammar!
Då bägge mötena i serien slutat 1-0 till respektive, hemmalag låg
ett historiskt omspel i luften vid lika målskillnad.
Året efter (1963) ledde VSK med tre poäng och två matcher kvar. Men
det blev förlust i bägge matcherna och VIK, som nykomling i division
III detta år, kunde göra comeback i division II 1964.
Sålunda var VIK stadens lag i tvåan 1964 (vem minns inte årets publikmatch,
mot Hammarby på Arosvallen inför nära 6 000 och med "Nacka" Skoglund tillbaks
i svensk fotboll) - men till hösten åkte både VIK och Hallstahammar ur
serien och VSK kunde efter dramatik åter bli hela Västmanlands topplag 1965.
Men det satt verkligen långt inne denna höst. Avesta AIK var jämte
VSK storfavorit och laget var nedflyttat från division II efter fem raka
säsonger. I laget fanns förre VSK-målvakten Yngve Jansson (med om division
II-segern 1955 och allsvenskt spel 1955-57).
Efter 0-0 i seriefinalen på Arosvallen i regnväder i den 20:e omgången
(lördag 26/9) var masarna alltjämt en poäng före i tabellen. Men i näst sista
omgången helgen efter tappade Avesta poäng mot Rynninge i Örebro (1-1) medan
VSK slog Fagersta AIK borta (4-0).
Läget inför sista omgången var då helt öppen: VSK i topp på 35 poäng
och 58-16 i mål medan Avesta också hade 35 poäng och 58-18
Det skilde två mål till VSK:s fördel alltså.
Bägge lagen spelade hemma omgången mot lag utan något att spela för.
I paus stod det ännu 0-0 i Avesta som mötte IFK Kumla medan VSK hade 1-0
mot Rynninge från Örebro.
Matchen i Västerås var cirka 10 min försenad då hemma-målvakten Leif Johansson
kom till match i felaktig tröja (!) och dessutom upptäcktes en reva i ena
målets nät. (!)
Avesta öste in mål efter paus otroliga 9-0 blev slutresultatet.
Då matchen i Avesta var slut stod det 6-0 till VSK och Avesta
vunnit serien med ett mål. Men det återstod ju tid på Arosvallen och det
hann bli 8-0, det vill säga precis vad som krävdes för serieseger!
Vilt jubel bland VSK-are och supporters - äntligen
lite tur efter de senaste årens fall på mållinjen.
Men Avesta protesterade mot den sena start-tiden i Västerås och otroligt nog
blev det ett historiskt omspel i två matcher som genomfördes två veckor
efter de förra matcherna.
Både Kumla och Rynninge som hamnat fyra respektive femma i serien) saknade
motivation för detta omspel ("Vi har redan slutat tränat för året")
och tidernas raffel kunde väntas denna omspelsssöndag, 25 oktober 1964.
Det blev också raffel, inte på plan kanske men att följa resultat-tavlan.
Största jublet kom när Kumla
gjorde ett mål mot Avesta. Lite av paradis på plan ibland (men det var nog
lika på bägge arenorna) när VSK efter 2-0 i paus åter gjorde 8-0 på
Rynninge medan Avesta fick 8-1 på Kumla denna gång. Nu var saken äntligen
klar, comeback i tvåan och serieseger - andra gången på två veckor!
VSK-laget mot Rynninge: Leif Johansson - Kent Lindberg - Ove Almroth -
Bengt Pettersson, Curt Lind, Rolf Östgren - Leif Eriksson, Kjell Svensson,
Leif "Jensen" Eriksson, Harald Björk, Stig Roy. Tränare: Ove Dansson.
Två av spelarna förekom även i det allsvenska bandylaget (Ove Almroth och
höger ytter Leif "Prinsen" Eriksson) medan två man fanns i allsvenska laget
våren 1957 (samme Almroth plus Bengt Pettersson). Även Curt Lind och
Rolf "Lången" Östgren hade ett par allsvenska hopp i AIK respektive
Göteborg.
1975
Efter fyra år i tvåan på 60-talet (1965-68) följde hela sju säsonger
i division III med ständiga förhoppningar men endast en serieseger (1971)
som så snöpligt avgjordes med 25 sekunder kvar i sista kvalmatchen, hemma
på Arosvallen mot Spånga IS lördagen 23/10 1971.
En kvalserie på tre lag varav två gick upp. Först slog Spånga på hemmaplan
Kungshamn med hela 6-1. Helgen efter vann detta bohuslänslag med 2-1 hemma
över VSK. Seger hemma för VSK skulle räcka mot Spånga som redan var division
II-klara. Bertil Overmark gjorde också 1-0 till VSK men massor av chanser
missas. Tid gick men 1-0 räckte ju, men Spånga kvitterade på en ödesdiger nick
i slutsekunderna (på övertid!) Ack, va grymt och onödigt men lilla Kungshamn
kunde oväntat "på läktaren" gå upp i tvåan.
Det skulle dröja fyra år innan VSK kom igen och ordnade uppflyttning. Då
fanns bara målvakt Knud Engedahl kvar från kvallaget 1971 och en viss
tränare, Lennart "Liston" Söderberg, hade tagit över.
Nya i laget var även Per Hansson
och sedan året innan Sten Pettersson (allsvensk i AIK), Peter Ahlund
(allsvensk i Sirius) och Per Bjärbo (division II-spel i Helsingborg, GIF
Sundsvall). Den från bandyn mer kände Björn-Olle Forsberg kom hem
igen från Falu BS.
Division III Västra Svealand 1975
Västerås SK....22 16 5 1 45-12 37
Karlstads BK...22 9 10 3 44-30 28
Kvalgrupp 2 till Division II
Västerås SK..........3 2 1 0 4-0 5
Motala AIF...........3 1 2 0 3-2 4
IFK Ulricehamn.......3 1 1 1 3-3 3
Högalids IF......... 3 0 0 3 4-9 0
Seriesegern i division Il vanns överlägset även om tvåan Karlstad
fick oavgjort både borta och hemma mot VSK. Försvaret var styrkan hos
VSK - minst insläppta mål av alla landets division lll-lag och av de 12
kvallagen det enda som höll nollan i sina tre kvalmatcher.
Det var tre kvalgrupper och de bästa i varje grupp ersatte de sex
nedflyttade lagen från division II Norra och Södra.
Västmanland hade inte haft ett lag i tvåan sedan Köpings korta besök
1970.
Åter var VSK inte bara stadens hopp utan hela länets.
Kvalet inleddes borta mot Motala AIF (allsvensk sejour på 50-talet liksom
VSK) men nu i trean sedan 12 år. Tränare gamle storspelaren Gösta Löfgren.
Det blev 0-0 och "Liston" sade sig trots allt vara
nöjd. Söndagen den 19/10 hemmamatchen i kvalet inför 4 238 i soligt väder
mot Högalid från Stockholm.
Överlägset VSK var närmare 10-0 än Högalid något tröstmål men 3-0 blir det
efter två hemmamål sista kvarten.
Därmed hade tre lag chansen inför sista omgången. Högalid var redan
borta efter två förluster.
VSK behövde minst oavgjort
i den tredje kvalmatchen som gick på neutral plan (Norrköping).
Matchen skulle spelas lördagen den 25 oktober (det vill säga exakt på dagen
11 år efter förra gången VSK avancerade till tvåan) och endast 777 personer
kom dit. I paus var både VSK och Ulricehamn i tvåan (0-0) då Motala endast
hade 1-1 i Nyköping mot Högalid.
VSK gjorde 1-0 (Peter Ahlund) efter åtta minuter i andra halvlek och
det starka försvaret höll undan och äntligen blev det division II-spel.
VSK-laget mot Ulricehamn: Knud Engedahl - Per Fröjd,
Per Hansson, Berne Johansson, Milton Castellanos - Jan Lundgren, Björn-Olle
Forsberg, Sten Pettersson - Bert Andersson, Per Bjärbo, Peter Ahlund.
Avbytare: Roger Bergström, Kaj Nygren.
Som många minns blev det sedan tätstrid direkt i division II 1976 fastän
Derby från Linköping slutligen vann men 1977 vann VSK norrtvåan - Allsvenskt
spel ordnat med två matcher kvar. Men då hade redan många tidningar i flera
veckor skrivit om VSK:s serieseger och "Listons" triumf att föra VSK från
division III till Allsvenskan på tre år.
VSK:s lag från 1977. Bakre raden fr. v.: Per Bjärbo, Reijo Kaski,
Per Hansson, Ole Nielsen, Max Holmström, Sten Pettersson, Milton Castellanos
och Bengt "Bobben" Lydeborn (ass. tränare).
Mellersta raden fr. v.: Lennart "Liston" Söderberg (tränare), Harry Svensson,
Knud Engedahl, Christer Lundström, Per Fröjd, Stefan Gustavsson och Sune
Eggers (mtrl. förv.).
Främre raden fr. v.:
Hans Lundgren, Bert Andersson, Stig Fredriksson, Graham Howell, Stefan Eklund
och Berne Johansson.
LARS-GUNNAR ELG
Fotnot: Den här artikeln är från VSK:s medlemstidning "Heja VSK" nr 1 1994
Hem
Upp