Dramatik bakom uppflyttning

Västerås SK:s klubbmärke VSK har tre gånger via kvalspel gått upp, en gång efter direkt avgörande sista match i serien mot laget närmast i tabellen och en gång efter serieseger men då krävdes ett historiskt omspel av två matcher efter protest. Men VSK vann igen två veckor efter förra gången!
  Dessutom har VSK hamnat i näst högsta serien två gånger efter nedflyttning från Allsvenskan (1957 och 1978) men det var givetvis inget att jubla över lika lite som de två gånger man efter kvalspel missat uppflyttning (1941 och 1971).
  Här kommer lite återblickar på tidigare tillfällen då VSK glatt sina anhängare åt uppflyttning till division II (numera division I sedan 1987).

1943

Man spelar höst-vår och serien avslutades med en betydelselös "final" borta mot serietvåan IF Vesta från Uppsala fredagen 28 maj 1943, förlust 1-3 (0-2).
  Seriesegern i division III Centralserien Norra var redan klar före sista omgången men nu väntade kvalspel - precis som två år tidigare. Då föll VSK mot IK City från Eskilstuna som åkte ur direkt 1941/42 och nu åter fanns med i division III - i den grupp (Centralserien Södra) som VSK hade att möta i kvalspelet.
  Dock kom City bara trea detta år och IFK Kumla vann före IF Rune, Kungsör. IFK Kumla hade redan sex säsongers spel i division II (1931-36, 1939-40) medan VSK vid denna tid var utan sådana meriter. VSK var ju (då som nu) ett av Sveriges bästa bandylag och några av bandylirarna förekom även i fotbollslaget. VSK vann SM både 1942 och 1943 i bandy och stod på topp dessa krigsvintrar.
  Men i fotboll var IFK Västerås och Surahammars IF 1943 var enda lag i hela Sverige som deltagit i gamla division II alla 15 säsongerna (1928-43).
  Då Surahammar denna vår (1943) åkte ur var IFK ensamt i topp vad gällde division II-spel i Sverige. Men Hallstahammars SK var också ett lag från Västmanland som var med i tvåan detta år och HSK hade bara missat två säsonger i division II och detta på grund av spel i Allsvenskan!
  Sådant var läget när VSK nu andra gången försökte att nå näst högsta serien.

 Div III Centralserien Norra 1942-43
 Västerås SK....18 13 1 4  63-22  27
 IF Vesta.......18 1O 4 4  42-28  24
- VSK vann serien klart trots förluster mot tvåan Vesta både hemma (2-4) och borta (1-3).
  Fem dagar efter seriens slut mötte VSK gruppvinnarna i södra gruppen på bortaplan. Onsdagen den 3 juni 1943 nådde man 1-1 (0-0) mot IFK Kumla sedan hemmalaget gjort 1-0 efter sju minuter i andra halvlek. Men VSK kunde på en straffspark kvittera med 13 minuter kvar att spela. Målskytt centern Nils Holmgren, som fick slå in bollen två gånger! Första gången hade domaren inte blåst varför VSK-centen gjorde om bravaden inför jublande lagkamrater med l 500 tysta åskådare på läktarna.
  Returmatchen spelades tre dagar senare, söndagen den 6 juni 1943. Svenska Flaggans dag som var extra stor att fira under krigets svarta år. Klockan 17 på Arosvallen hade 2 167 personer samlats för att se VSK vinna och ta steget upp i division II för första gången. Oavgjort igen betydde omspel, förlust och Kumla var tillbaka i tvåan.
  1-0 till VSK i 13:e minuten, samma målskytt som senast, Nils Holmgren. Detta var resultatet i paus men 1-1 nådde gästerna efter 11 minuter i andra halvlek och ovissheten ökade tills Henry Pettersson nio minuter senare gjorde 2-1 till VSK. När bandyliraren Göte Karlström satte 3-1 med 17 minuter kvar var saken klar. Det blev division II och västeråsderbyn i denna serie för första gången.
  VSK-laget dessa två kvalmatcher 1943. Bengt Ljungqvist - Gösta Grandell, Lennart Jansson - Erik Flodin, Stig Pettersson, Algot Andersson - Börje Törnkvist, Göte Karlström, Nils Holmgren. Henry Pettersson, Aldo Olsson.

1952

Efter den korta division II sejouren 1943-44 hade VSK åter hamnat i division III (även ett år i division IV på grund av serieomläggning) men var denna säsong åter ett topplag i division III och dessutom hela stadens hopp sedan IFK och VIK hamnat i division V respektive division IV.
  Säsongen 1951-52 (ännu spel höst-vår) var därtill den första någonsin som Västmanland saknade lag i division II, näst högsta serien. Surahammar hade åkt ur våren 1951 och hamnat samma division III-grupp som VSK och Hallstahammar. Det finns bara fyra division III-serier dessa år och vinnarna gick upp utan kval. Hösten 1951 slog VSK publikrekord i toppmatchen mot Surahammar på Arosvallen. Seger med 2-0 söndagen den 30 september 1951 inför hela 4 550 personer. När vårspurten 1952 drogs upp var Surahammar borta från segerchans och det blev så dramatiskt att matchen VSK-IFK Östersund i sista omgången blev ren seriefinal mellan seriens etta och tvåa. Oavgjort skulle räcka för VSK-uppflyttning mellan jämtarna vid seger skulle bli historiska. Nordligaste laget genom tiderna i division II (endast Hälsingland hade haft lag förut i denna serie).

VSK:s lag på 1950-talet VSK:s lag från 1950-talet. Bakre raden fr. v.: Erik Flodin, Ove Dansson, Sune Johansson, Henry Ohlsson, Lars Pettersson och Gunnar "Gucko" Jansson.
  Främre raden fr. v.: Holger Hedin, Arne Lundberg, Nils Gunnstedt, Lennart Eriksson och Harry Thorsén.

 Division III Norra 1951-52
 Västerås SK......18 12 2 4  41-21  26
 IFK Östersund....18  9 5 4  34-25  23
 Surahammars IF...18 1O 2 6  35-22  22
 
Västerås SK:s klubbmärke Sista omgången spelades annandag Pingst (måndagen den 2 juni 1952) på Blåsbo då Arosvallens plan lades om. Trots det kom hela 5 701 personer till matchen (publikrekordet från Sura-matchen hösten 1951 slogs rejält) som började 13.30 och faktiskt var med på tipset denna helg. Jublet steg när Lennart "Leppe" Ekblom gjorde 1-0 på ett långskott och resultatet stod halvleken ut. Men Östersund som haft mest av spelet gjorde 1-1 redan efter fem minuter i andra halvlek och en liten klick på läktaren fick anledning att hoppas. Men bara två minuter senare kom avgörandet. Den store VSK-centern Sture "Orresta" Carlsson fick en löpboll och kunde helt fri klämma in 2-1. Mer jubel har väl aldrig Blåsbo upplevt?
  2-1 stod sig tiden ut och VSK fotbollen var med "bland de stora" och inte bara "bästa i stan" utan enda lag från Västmanland på denna nivå. Endast två grupper a´ 10 lag i division II dessa år, serievinnarna till Allsvenskan utan kval.
  VSK-laget på Blåsbo denna juni 1952: Nils Gunnstedt - Ove Dansson, Gösta Fernkvist - Evan Persson, Henry Ohlsson, Harry Thorsén - Henry Jansson, Lennart Ekblom, Sture Carlsson, Lars Pettersson, Erik Berglund.
  Detta lag från 1952 kom att bli stommen till detta gäng som tre år senare överraskade hela Sverige med att vinna division III och gå upp i Allsvenskan efter att både 1953 och 1954 krigat för att hänga kvar.

VSK:s fotbollslag 1954-1955 VSK:s lag från 1954-1955. Bakre raden fr. v.: Ove Dansson, Henry Ohlsson, Bengt Pedro, Lars Berg, Erik "Lill-Bissen" Berglund och Rune Idh.
  Främre raden fr. v.: Lennart "Leppe" Ekblom, mascoten Hans Höglund, Erik Linder, Yngve Jansson, Evan Persson och Harry Thorsén.

Sju man kom att bli allsvenskar av dessa 11 och fyra spelare fanns kvar i det lag 1959 som så pinsamt hamnat sist i division II (utan en enda seger) bara två år efter det allsvenska äventyret (1955-57).
  Det glada 50-talet tog ju verkligen slut 1959 för VSK - där många segrar vanns inför glada supporters men oftast tack vare härlig kämpaglöd än underhållande spel.

1964

Efter fem tunga säsonger i division III kunde VSK denna höst åter vinna sin grupp och utan kvalspel nå division II igen.

 Division III Norra Svealand 1964
 Västerås SK....22 18  1  3  66-16  37
 Avesta AIK.....22 16  5  1  66-19  37
 
Västerås SK:s klubbmärke Det blev verkligen tredje gången gillt för VSK detta år. 1962 föll man i sista omgången på ett enda mål mot Hallstahammar i en unik målskillnadsfight. HSK gjorde 4-2 mot IFK Västerås på Arosvallen med 25 sekunder kvar, VSK vann med 3-2 borta mot Vansbro och både VSK och HSK hade 31 poäng och exakt samma målskillnad 50-20 tills 4-2-bollen avgjorde för Hallstahammar!
  Då bägge mötena i serien slutat 1-0 till respektive, hemmalag låg ett historiskt omspel i luften vid lika målskillnad.
  Året efter (1963) ledde VSK med tre poäng och två matcher kvar. Men det blev förlust i bägge matcherna och VIK, som nykomling i division III detta år, kunde göra comeback i division II 1964.
  Sålunda var VIK stadens lag i tvåan 1964 (vem minns inte årets publikmatch, mot Hammarby på Arosvallen inför nära 6 000 och med "Nacka" Skoglund tillbaks i svensk fotboll) - men till hösten åkte både VIK och Hallstahammar ur serien och VSK kunde efter dramatik åter bli hela Västmanlands topplag 1965.
  Men det satt verkligen långt inne denna höst. Avesta AIK var jämte VSK storfavorit och laget var nedflyttat från division II efter fem raka säsonger. I laget fanns förre VSK-målvakten Yngve Jansson (med om division II-segern 1955 och allsvenskt spel 1955-57). Efter 0-0 i seriefinalen på Arosvallen i regnväder i den 20:e omgången (lördag 26/9) var masarna alltjämt en poäng före i tabellen. Men i näst sista omgången helgen efter tappade Avesta poäng mot Rynninge i Örebro (1-1) medan VSK slog Fagersta AIK borta (4-0).
  Läget inför sista omgången var då helt öppen: VSK i topp på 35 poäng och 58-16 i mål medan Avesta också hade 35 poäng och 58-18 Det skilde två mål till VSK:s fördel alltså.
  Bägge lagen spelade hemma omgången mot lag utan något att spela för. I paus stod det ännu 0-0 i Avesta som mötte IFK Kumla medan VSK hade 1-0 mot Rynninge från Örebro.
  Matchen i Västerås var cirka 10 min försenad då hemma-målvakten Leif Johansson kom till match i felaktig tröja (!) och dessutom upptäcktes en reva i ena målets nät. (!)
  Avesta öste in mål efter paus otroliga 9-0 blev slutresultatet.
  Då matchen i Avesta var slut stod det 6-0 till VSK och Avesta vunnit serien med ett mål. Men det återstod ju tid på Arosvallen och det hann bli 8-0, det vill säga precis vad som krävdes för serieseger!
  Vilt jubel bland VSK-are och supporters - äntligen lite tur efter de senaste årens fall på mållinjen.
  Men Avesta protesterade mot den sena start-tiden i Västerås och otroligt nog blev det ett historiskt omspel i två matcher som genomfördes två veckor efter de förra matcherna. Både Kumla och Rynninge som hamnat fyra respektive femma i serien) saknade motivation för detta omspel ("Vi har redan slutat tränat för året") och tidernas raffel kunde väntas denna omspelsssöndag, 25 oktober 1964.
  Det blev också raffel, inte på plan kanske men att följa resultat-tavlan.
  Största jublet kom när Kumla gjorde ett mål mot Avesta. Lite av paradis på plan ibland (men det var nog lika på bägge arenorna) när VSK efter 2-0 i paus åter gjorde 8-0 på Rynninge medan Avesta fick 8-1 på Kumla denna gång. Nu var saken äntligen klar, comeback i tvåan och serieseger - andra gången på två veckor!
  VSK-laget mot Rynninge: Leif Johansson - Kent Lindberg - Ove Almroth - Bengt Pettersson, Curt Lind, Rolf Östgren - Leif Eriksson, Kjell Svensson, Leif "Jensen" Eriksson, Harald Björk, Stig Roy. Tränare: Ove Dansson.
  Två av spelarna förekom även i det allsvenska bandylaget (Ove Almroth och höger ytter Leif "Prinsen" Eriksson) medan två man fanns i allsvenska laget våren 1957 (samme Almroth plus Bengt Pettersson). Även Curt Lind och Rolf "Lången" Östgren hade ett par allsvenska hopp i AIK respektive Göteborg.

1975

Efter fyra år i tvåan på 60-talet (1965-68) följde hela sju säsonger i division III med ständiga förhoppningar men endast en serieseger (1971) som så snöpligt avgjordes med 25 sekunder kvar i sista kvalmatchen, hemma på Arosvallen mot Spånga IS lördagen 23/10 1971.
  En kvalserie på tre lag varav två gick upp. Först slog Spånga på hemmaplan Kungshamn med hela 6-1. Helgen efter vann detta bohuslänslag med 2-1 hemma över VSK. Seger hemma för VSK skulle räcka mot Spånga som redan var division II-klara. Bertil Overmark gjorde också 1-0 till VSK men massor av chanser missas. Tid gick men 1-0 räckte ju, men Spånga kvitterade på en ödesdiger nick i slutsekunderna (på övertid!) Ack, va grymt och onödigt men lilla Kungshamn kunde oväntat "på läktaren" gå upp i tvåan.
  Det skulle dröja fyra år innan VSK kom igen och ordnade uppflyttning. Då fanns bara målvakt Knud Engedahl kvar från kvallaget 1971 och en viss tränare, Lennart "Liston" Söderberg, hade tagit över.
  Nya i laget var även Per Hansson och sedan året innan Sten Pettersson (allsvensk i AIK), Peter Ahlund (allsvensk i Sirius) och Per Bjärbo (division II-spel i Helsingborg, GIF Sundsvall). Den från bandyn mer kände Björn-Olle Forsberg kom hem igen från Falu BS.

 Division III Västra Svealand 1975
 Västerås SK....22 16  5 1  45-12  37
 Karlstads BK...22  9 10 3  44-30  28
 
 Kvalgrupp 2 till Division II
 Västerås SK..........3 2 1 0  4-0  5
 Motala AIF...........3 1 2 0  3-2  4
 IFK Ulricehamn.......3 1 1 1  3-3  3
 Högalids IF......... 3 0 0 3  4-9  0
 
Västerås SK:s klubbmärke Seriesegern i division Il vanns överlägset även om tvåan Karlstad fick oavgjort både borta och hemma mot VSK. Försvaret var styrkan hos VSK - minst insläppta mål av alla landets division lll-lag och av de 12 kvallagen det enda som höll nollan i sina tre kvalmatcher.
  Det var tre kvalgrupper och de bästa i varje grupp ersatte de sex nedflyttade lagen från division II Norra och Södra.
  Västmanland hade inte haft ett lag i tvåan sedan Köpings korta besök 1970.
  Åter var VSK inte bara stadens hopp utan hela länets.
  Kvalet inleddes borta mot Motala AIF (allsvensk sejour på 50-talet liksom VSK) men nu i trean sedan 12 år. Tränare gamle storspelaren Gösta Löfgren.
  Det blev 0-0 och "Liston" sade sig trots allt vara nöjd. Söndagen den 19/10 hemmamatchen i kvalet inför 4 238 i soligt väder mot Högalid från Stockholm.
  Överlägset VSK var närmare 10-0 än Högalid något tröstmål men 3-0 blir det efter två hemmamål sista kvarten.
  Därmed hade tre lag chansen inför sista omgången. Högalid var redan borta efter två förluster.
  VSK behövde minst oavgjort i den tredje kvalmatchen som gick på neutral plan (Norrköping).
  Matchen skulle spelas lördagen den 25 oktober (det vill säga exakt på dagen 11 år efter förra gången VSK avancerade till tvåan) och endast 777 personer kom dit. I paus var både VSK och Ulricehamn i tvåan (0-0) då Motala endast hade 1-1 i Nyköping mot Högalid.
  VSK gjorde 1-0 (Peter Ahlund) efter åtta minuter i andra halvlek och det starka försvaret höll undan och äntligen blev det division II-spel.
  VSK-laget mot Ulricehamn: Knud Engedahl - Per Fröjd, Per Hansson, Berne Johansson, Milton Castellanos - Jan Lundgren, Björn-Olle Forsberg, Sten Pettersson - Bert Andersson, Per Bjärbo, Peter Ahlund. Avbytare: Roger Bergström, Kaj Nygren.
  Som många minns blev det sedan tätstrid direkt i division II 1976 fastän Derby från Linköping slutligen vann men 1977 vann VSK norrtvåan - Allsvenskt spel ordnat med två matcher kvar. Men då hade redan många tidningar i flera veckor skrivit om VSK:s serieseger och "Listons" triumf att föra VSK från division III till Allsvenskan på tre år.

VSK seriesegrare i division II norra 1977 VSK:s lag från 1977. Bakre raden fr. v.: Per Bjärbo, Reijo Kaski, Per Hansson, Ole Nielsen, Max Holmström, Sten Pettersson, Milton Castellanos och Bengt "Bobben" Lydeborn (ass. tränare).
  Mellersta raden fr. v.: Lennart "Liston" Söderberg (tränare), Harry Svensson, Knud Engedahl, Christer Lundström, Per Fröjd, Stefan Gustavsson och Sune Eggers (mtrl. förv.).
  Främre raden fr. v.: Hans Lundgren, Bert Andersson, Stig Fredriksson, Graham Howell, Stefan Eklund och Berne Johansson.

  LARS-GUNNAR ELG
  Fotnot: Den här artikeln är från VSK:s medlemstidning "Heja VSK" nr 1 1994

Hem  Upp