Mitt mellan två SM-semifinaler finns all anledning att vandra 24 år bakåt i
historien. Till 11 mars 1973. Till en annan SM-semifinal.
En klassiker i Västerås SK:s SM-historia. VSK mot Falun.
Javisst, säger du. "Prinsens" mål.
Omtalat. Omskrivet.
Söndagen då Pinsen blev kung för en dag. Bandykung.
Prinsens mål som gav VSK 3-3 och biljett till finalen
minns alla. Inte bara de 9 705 som fylkades runt Rocklundaarenan utan också
de som inte var där.
Som jag själv. Jag var inte på Rocklunda. Hade redigeringstjänst på sporten.
Började klockan 15. På Malmabergsgatan ungefär vid ljusen vid Röda Torget
kvitterade Prinsen i bilradion. Jag minns det som i går.
Jag satt förresten också i en bil
på väg till VLT, då i Oxbacken, när Tobbe Ek knäckte Boltic med
sitt femte mål 1978. Också i SM-semifinalen.
När VSK vann semifinalen i Lidköping mot Villa BK 1990 och
nådde finalen på Rocklunda, satt jag också i en bil. Vid Rocklunda.
Kanske bäst jag tar bilplats även i morgon?
Flygbilden över Rocklunda är tagen 11 mars 1973.
Foto: Svante Remshagen
Prinsens avgörande 3-3-mål snackas det ofta om när bandyhaubiteer samlas
mellan skål och vägg.
Hela Västerås lyfte den där grådimmiga söndagseftermiddagen.
När 1,10 återstod av semifinalen
och vid ställningen 2-3 fick VSK ett frislag.
Faluns spelarmur hade blivit decimerad sedan Bempa Ericsson
åkt ut på fem minuter för sabotage mot spelet vid frislaget.
Björn Persson, väldig skytt, drog iväg kulan.
Bollen tog i axeln på Raoul Johnsson, studsade mot Leif Eriksson, 31-årig
veteranytter, som enligt förre VLT-sportchefen Everton "ryggvänd mot
målet på halvvolley direktsköt VSK till finalen".
20 sekunder återstod när bollen for in i kassen, enligt domaren
Harry Wiklund. Prinsen slog till i grevens tid.
Hela Rocklunda blev ett lyckorus.
Bilden är från 3-3 målet. Det som hände innan var att Håkan Andersson
reducerade till 2-3 åtta minuter före slutet.
I första mötet hade VSK vunnit borta med 5-0.
Oavgjort skulle räcka för final.
VSK forcerar de sista minuterna och 9 705 åskådare på Rocklunda (gällande
publikrekord, 1990-års final på utbyggd arena oräknad) hoppas och förtvivlar.
När mindre än 1 minut återstår slår Leif "Prinsen"
Eriksson in kvitteringen.
VSK har gått till SM-final för 20:e gången.
I finalen besegras sedan Örebro med 4-1.
Där satt den. Leif "Prinsen" Eriksson jublar i högan sky efter sitt
kvitteringsmål mot Falu BS.
3-3 betydde SM-final för
VSK.
Raoul Johnsson omfamnar sin kompis och bakom
skymtar Stig "Rulle" Johansson, fyramålskytt i första matchen mot Falu BS.
Foto: Per-Ola Holm
- Som bandyspelare var detta min enda chans att få spela en SM-final.
Fastän jag stod illa till med ryggen mot målet var min enda chans att ta ned
botten på tennis och dra direkt på halvvolley. Jag hann faktiskt tänka att så
måste jag göra, berättade lyckoskytten efteråt i VSK:s välpackade omklädningsrum.
Prinsens 106:e fullträff i 183:e seriematchen
under 13:e säsongen. Hans viktigaste.
Matchspeakern Gunnar Bengtsson kunde i röran aldrig uppfatta
vem som stod för målet.
- Målskytt okänd, skrek Gunnar i högtaleriet.
Den okände blev hjälte och rubrikernas man.
Omständigheterna var dramatiska sedan Falun tagit ledningen
med 3-1. Håkan Andersson reducerade till 3-2 åtta minuter före
slutet.
Då fanns bara ett läge för VSK.
Chansa och upp med allt folk.
- Bara hoppas vi kunde få dit en boll, sade tränaren Henry Ohlsson.
"Vilken thriller. Vilket avgörande", skrev VLT.
Vilken tabbe av Falun att lägga sig på försvar efter Håkan Anderssons mål.
Bäst på plan var Bempa.
- Snyggt, gratulerade han VSK.
Sade inget om otur.
- Jag skulle inte vilja vara i Falugrabbarnas kläder, smålog
Björn-Olle Forsberg. Svensk mästare med Falu BS 1971 men
tillbaka i Grönvitt.
Det räckte med oavgjort för VSK för att nå Söderstadion.
VSK måste givetvis haft en vinst med sig i bagaget
från Falun på fredagskvällen.
Om söndagen var Prinsens så var fredagen och första semifinalen Stig "Rulle"
Johanssons.
VSK-yttern gjorde fyra mål när VSK vann med enastående 5-0 på
Lugnet.
6, 19, 29 och 36 var minuterna.
5-0 gjorde Raoul Johnsson i andra halvlek.
VSK och Rulle hade jätteflyt. Fyra mål på en halvtimme. En dusör
han aldrig varit med om förr.
Snabbskrinnaren från Rytterne satte fullständig skräck i Faluns
försvar.
- Det blev ju mål på allt. Vad skulle vi göra suckade dalkarlarna.
Fyra mål i en och samma match hade Rulle aldrig gjort förut.
Så kommer det i en SM-semifinal på en erkänt
svårspelad bortaplan.
Om det var Rulles bästa match? Jo, nog tyckte han det själv alltid.
Lugn, sansad och avspänd trots enorm uppvaktning av
sportskrivare. 4 145 åskådare, frånsett VSK-fansen, var chockade.
- Vi var så dåliga att det lika gärna kunde blivit 10-0 till VSK,
tyckte Bempa Ericsson.
Bäst på plan var Lasse Liw, halvbacken i VSK.
Synd att inte UK-Jagbrant fanns på plats, menade Everton i
VLT.
VSK fick spelet att stämma i 90 minuter. Klacken sjöng "seiern är vår".
Vi får hoppas den får tillfälle
att sjunga ramsan två gånger till i vinter, tillade Everton i VLT.
Han hoppades själv också.
Så skulle det bli. Visst.
VSK vann ju så småningom finalen med 4-1 över
Örebro SK på Söderstadion.
Var VSK tidernas mest anonyma mästarlag?
- Vi var en samling medelmåttor som passade väl ihop.
Vårt främsta plus var lagmoralen, berättade hjälten Prinsen Eriksson långt
efteråt.
Moralen var styrkan. Det visade laget i
andra semifinalen. Det visade grabbarna också i den tredje och avgörande
kvartsfinalen mot Sandvikens AIK som spelades på neutral mark.
På Studenternas i Uppsala.
Efter 2-0 hemma och 1-2 i Sandviken på bedrövlig mesost gav inte Grönvitt SAIK
en chans i Uppsala. 4-1 efter mål av Håkan Andersson, Rulle Johansson, Björn
Persson och Raoul Johnsson.
Bäst på isen den kvällen: Leif Arthursson.
Steg inte den ena fram så var det den andra.
Hemligheten det året.
För att återgå till Rocklunda-matchen mot Falun så hade givetvis VSK fått en
tredje match vid en förlust.
- Vi hade aldrig klarat en tredje match, menade VSK:s bandyordförande Nisse
Frelén.
VLT var av annan uppfattning:
- VSK hade säkert vunnit en tredje match. Falun hade aldrig orkat laddat
upp på samma sätt en gång till.
Sören Boström var inte med i VSK detta år. Han var fortfarande
kvar i Västanfors.
Fläkten gick till slutspel och
mötte Kungälv i kvarten. Fick 4-4 hemma men åkte dit rejält på
Skarpe Nord med 1-6.
- En skandalmatch, rapporterade Micko Strandberg i VLT.
Sven Erik Näslund blev nedslagen. Låg blödande på isen men rusade upp och skrek:
"Ska ni slå ihjäl mig era djävlar"
En utlösande faktor till skandalscener som vare sig Västanfors
eller Kungälv varit med om.
Domarnas kortlappar åkte upp och ned.
I slutet fick Sören Boström matchstraff.
Efter en avblåsning sköt Sören en boll mot mål som träffade måldomaren Gunnar
Carlstrand i huvudet.
- Jag tror inte Sören sköt med avsikt. Däremot kanske han gjorde det i ilska,
sade Carlstrand till VLT.
Sören bad om ursäkt och Carlstrand hade inte några hard feelings efteråt.
Boström blev rapporterad och fick grovt matchstraff.
Å andra sidan var säsongen slut för Västanfors...
Det gick hett till även förr i tiden. Eller vad tycker
du, Pelle Fosshaug?
Klassisk bild. En jublande glad tvåmålsskytt. Stig "Rulle"
Johansson får närmast beundrade blickar av Örebromålvakten i 1973-års SM-final.
Foto: Ulf Axelson
Bakre raden fr. v: juniorlagsledaren Torsten Gunnarsson, tränaren
Sven Borg, Stig Sandberg, Björn Persson, Leif "Prinsen" Eriksson, Claes-Håkan
Asklund, styrelseledamoten Leif Tillman, lagledaren Bertil Svensson och
kassören Stig Lundell.
Mellersta raden fr. v:
Sekr. Lennart Lindqvist, tränare Henry Ohlsson, Stig "Rulle" Johansson, Jan
"Lucke" Hedvall, Leif Körberg, Leif Arthursson, Lars Liw, Göran Svensson,
Stefan Bengtsson, Björn-Olle Forsberg och PR-mannen Erik Flodell.
Främre raden fr. v: Lars Segerklev, Arne
Andersson, Jörgen Näslund, Dan Fredell, Håkan Andersson, Raoul Jonsson,
och vice ordförande Gunnar Bengtsson. Foto: VLT
Fotnot: Den här artikeln är från VLT 15 mars 1997 och är skriven av
Bernt Jangendahl. Notera att några bilder är tillagda.
Hem
Upp