Trettondagen 1955 var inte Västerås SK:s bandyaktier särskilt mycket värda.
    För första gången i seriesammanhang hade VSK förlorat mot ett lag från Västerås.
  Västerås IK med åtta ishockeyspelare och bara en renodlad bandyspelare, Henry "Musse" Jansson, vann division II-matchen på Arosvallens B-plan med 5-3.
  3 291 åskådare fick vara med om sensationen.

Säsongen 1954-55 tvingades Västerås stolthet, VSK:s bandylag, för första gången spela i division II.
  Unikt i stadens bandyvärld. Här skulle VSK få spela derbyn mot VIK och IK Franke.
  Med full satsning för att snabbt ta tillbaka den allsvenska platsen. Givetvis var VSK storfavorit med tanke på motståndet i serien: IF Vesta, Söderfors GoIF, Fagersta AIK, Surahammars IF, VIK, Franke och Morgongåva.
  VSK:s division II-premiär ägde rum den 2 januari 1955 mot Söderfors på Arosvallens B-plan inför 2 456 åskådare.
  VSK vann med 2-0 efter två mål av Anders Henningsson, hockeyspelare i Sura.
  VIK premiärvann borta mot Vesta med 5-1. Fyra mål på tio minuter grundlade vinsten.
    Även Franke premiärvann, 3-1 mot Morgongåva. Arne "Flajden" Lundberg gjorde två mål. Flajden var svensk mästare för VSK 1950 och spelade allsvenskt 1953.
  Redan i andra omgången var det klappat och klart för VSK-VIK.
  - Spelar grabbarna som mot Vesta får Sport se upp, siade VIK:s bandylagledare Börje "Fyrkanten" Andersson.
  Kombinationen hockey-bandy tycktes så här i bandysäsongen inledning som möjlig för VIK.
  - På torsdag mot VSK ska vi köra med hockeygänget, lovade VIK-ledaren.
  Franke-Surahammar, 1-7, i samma serie (!) spelade förmatch på B-planen.
  Klockan 13.15 formerades lagen så här vid avslag:
  VSK: Bengt Pedro - Bernt Wasberg, Tage Sjöstrand Henry Ohlsson, Lennart Ekblom, Sture "Orresta" Carlsson - "Gucko" Jansson, Olle Andersson, Jens Lindblom, Bissen Berglund, Anders Henningsson.
  VIK: Nils-Olof Fredriksson - Jalle Sjöberg, Evert Jansson - Kanka Ohlsson, Hans Johansson, Sven-Göte Andersson - Hasse Pfeiffer, Musse Jansson, Kacke Haglund, Åke Eriksson, Anders Fernström.
  Kvar från VSK:s finallag 1950 fanns tre man: Tage Sjöstrand, 37 år, Henry Ohlsson, Gucko Jansson.
  Det hjälpte inte. Inte heller att VSK redan efter tre minuter ledde med 2-0.
  VIK vände till 3-2 i paus och ökade till 5-2. VSK:s reducering i slutet till 5-3 betydde ingenting.
  Stod VSK-bandyn inför en djupdykning liknande den som det gamla mästarlaget IFK Uppsala bestått bandyvärlden med?

Bandyjubel i VIK. Karl-Axel "Kacke" Haglund signalerar för mål när "Musse" Janssons frislag går direkt i mål. Närmaste spelare är från vänster VSK-målvakten Bengt Pedro, Leppe Ekblom, Åke Eriksson (10) och Bernt Wasberg.
  VIK segrade med 5-3, vann serien och gick till allsvenskt kval.

I sin sportkrönika i VLT skrev Everton att den rättvisa VIK-segern utan vidare kunde bokföras på den historiska avdelningen.
  Men det hade inträffat förr. För länge sedan. 1913 vann VIK med 3-2 över VSK på Kvarndammen och 1917 lyckades VIK klara 1-1 i en DM-semifinal. Returen vann VSK med hela 8-2.
  Åter till Arosvallens B-plan.
  Så här föll målen: 0-1 (1) Gucko Jansson, 0-2 (3) Henry Ohlsson, frislag, 1-2 (31) Kacke Haglund, 2-2 (42) Haglund, 3-2 (44) Musse Jansson, 4-2 (50) Kacke Haglund, 5-2 (53) Musse Jansson, 5-3 (88) Henry Ohlsson.
  Domare: Torsten Sköld, Köping.
  Hörnor: 10-8 till VSK.
  Matchens lirare var två: Musse Jansson och Kacke Haglund. Musse var en kanonskytt av Pontus Widéns kaliber.
  Musse skulle bli VSK-are kommande säsong. Haglund spelade allsvenskt för VSK 1953. Spelade även i U-landslaget 1951 och torde därmed vara VIK:s enda landslagsman i bandy.
  Thure Vallo, VSK-tränaren, tyckte att VSK fått sina två inledningsmål alldeles för lätt.
  - Vi slappnade av och plötsligt stod vi i underläge. Vi skulle ha spelat mera samlad bandy. Nu räckte vi inte mot VIK:s individualister. VIK:s lagledare Börje Andersson tog segern med fattning.
  - Så långt som till serieseger vågar jag inte sträcka mig. Huvudsaken vi klarar oss kvar.
  VLT ansåg att VIK-arnas hårdhet blev avgörande.
  "Man ska inte bli förvånad över om denna kampglada elva marscherade hem med seriesegern mitt framför näsan på Sport."
  Vad skulle VSK hitta på? Råd fanns att få.

VLT tipsade Sport om att Henry Engström måste in i buren, att Pontus Widén som gjorde fem mål i 7-2-matchen mellan B-lagen borde komma tillbaka men att inte ens dessa förändringar kanske hjälpte.
  Så här skissade VLT den närmaste framtiden.
  "VIK leder serien med två poäng och de grönvita förhoppningarna om ett avgörande gulsvart nederlag kanske aldrig går i uppfyllelse."
  Fem omgångar återstod.
  VSK tog VLT på orden. Widén och Lasse Pettersson dammades av mot Fagersta AIK. Henry Ohlsson blev center.
  VSK vann enkelt med 5-0 men Pontus Widén lämnade Vallen mållös.
  Franke var oerhört nära att fälla VIK. Ledde med 1-0 till tio minuter återstod. Vem om inte Musse Jansson frälste VIK med 2-1 i slutminuterna.
  I nästa omgång plockade VSK in Engström, 34, i målet. Plötsligt fanns sex man på isen från mästarelvan 1950. 3-1 i Sura samtidigt som VIK hade en ny rysare mot Söderfors.
  Enda målet gjorde Kacke Haglund på pass från Musse Jansson.
  I femte omgången den 23 januari spred sig oron över VIK.
  Krock hockey-bandy.
  Morgongåva i bandy, Södertälje i ishockeyallsvenskan. Båda borta. Sex man dubblerade. Det gick vägen i bandy, 8-2 med Henry Jansson II, inte Musse, en av reserverna, som fyramålskytt.
  VSK krossade Vesta med 9-0. Duellen fortsatte.
  Över en natt ledde VSK serien efter 4-0 mot Franke på lördagsmiddagen. Franke höll 0-0 länge innan Gucko spräckte nollan.
  VIK hade lyckats flytta bandymatchen i Fagersta mot FAIK till klockan 10.15 på söndagsförmiddan för att fem hockeyspelare som skulle spela mot Grums klockan 17 skulle få längre vila.

De fem som dubblerade var målvakten Fredriksson, Åke Eriksson, Jalle Sjöberg, Lillen Jansson och Kacke Haglund.
  Back i bandy. Jalle Sjöberg var mest känd som hockeyback i VIK Men han tillhörde också VIK:s kvallag i bandy. Dubbla matcher på söndagarna var en vanlighet på den tiden.
  Foto: AROSBILD